Patrik Byholm: Naturvärdenas föränderliga natur

patrik_bivraken

Patrik Byholm är forskande naturbrukslektor vid Yrkeshögskolan Novia och Aronia. Läs hans kolumn i Västra Nyland 21.10.2015 här:

De flesta av oss har någon slags uppfattning om vad i naturen som är vackert och värdefullt och därmed värt att bevara. Likaså har vi också en uppfattning om motsatsen, d v s vad som är lite värt. Till exempel tror jag, att majoriteten av oss upplever naturen i vår karga utskärsskärgård som värdefull, medan landbackens risiga kalhyggen och sandtag av få upplevs som värdefulla och vackra, om ens av någon.

Men hur är det egentligen, är det så enkelt att man kan kategorisera naturen i kategorierna ”värdefull” och ”icke-värdefull”? Och framför allt, hur kan man i så fall veta om denna kategorisering är till nytta för bevarandet av naturvärdena i ett längre tidsperspektiv?

Både inom min forskning vid Aronia och som föreläsande lektor inom naturbruksområdet vid Yrkeshögskolan Novia är vår uppfattning om vad som är värt att bevara i naturen, och vad inte, något som jag med jämna mellanrum hamnar att fundera över. Även om frågan är minst sagt mångdimensionell, så står det genast klart att bevarandet av en mångsidig natur för framtida generationer kräver mer än skydd av enbart några få subjektivt valda naturtyper. Det beror på att flertalet av Finlands hotade arter lever utanför vad de festa av oss uppfattar som idealnatur.

För att vår natur och dess arter skall ha en framtid behöver vi alltså förutom våra personliga själslandskap också förvalta många andra miljöer rätt. Till denna kategori hör förutom ett antal naturliga men subjektivt mänskligt sett oattraktiva miljöer så som svavelväteosande alkärr också smått överraskande numera urban stadsmiljö. Detta av den orsak att ett alltjämt ökande antal arter som tidigare skydde människan numera finner sig till rätta bland bilar och höghus. Exempel på sådana arter är silltruten och berguven, två hotklassificerade fågelarter som numera lyckats urbanisera sig och har etablerat bestånd i t.ex. Helsingfors och Åbo.

Till och med kalhyggen och sandtag är värdefulla miljöer för ett antal arter. För den hotklassificerade backsvalan utgör nämligen sandtag numera den enskilt viktigaste häckningsmiljön. Och att havsörnarna gärna bygger bo i enstaka kvarlämnade fröträd mitt ute på kalhyggen är också ett faktum.

Att ge en definition på värdefull och skyddsvärd natur från ett artskyddsperspektiv är med andra ord långt ifrån enkelt, men vackert eller naturligt behöver det nödvändigtvis i alla fall inte vara.

Med detta sagt är det förstås självklart att det inte är förknippat med goda nyheter om all ursprungsnatur går om intet. Det finns fortfarande ett stort antal arter som endast klarar sig i så gott som orörd natur där människan är en sällsynt gäst.

Poängen är att i och med att naturen förändras så förändras också värdena av olika livsmiljöer. Att bevara enbart det som vi själva upplever som vackert och värdefullt här i nuet bär sannolikt inte särskilt långt.