Insamling och infångande av nöt och får på biotoper

Leila Warén-Backström skriver om sitt slutarbete för Master of Natural Resources.

tryck2

I strävan att stoppa förlusten av biologisk mångfald i Finland är biotoperna de främsta områdena man måste koncentrera sig på. Det är endast betesdjur som klarar av den flera tusen hektars uppgiften. Biotoper är inte de lättaste beten man kan tänka sig. De kan vara flera tiotals hektar och med förhållandevis  liten djurmängd. Vegetationen är varierande och buskar, vass och små skogssläntor bildar utmärkta gömslen också för får och nöt. Det krävs goda verktyg för att lyckas med hantering av djur på dessa platser. Alla har vi läst eller hört talas om får eller nöt som har blivit kvar på bete på hösten. Man har sedan fått jobba hårt för att få fast dem. Någon gång har det hänt att snön har kommit före djuren har blivit fasttagna. Lycklig slut har det inte heller varit alla gånger.

I mitt slutarbete var uppgiften att undersöka de metoder som professionella landskapsvårdare använder i Finland när de samlar och fångar in sina djur från biotoperna. Hurdana resurser olika metoder kräver vid insamlandet var också en intressant frågeställning för mig.

För att få svar på dessa frågor intervjuade jag 25 djurägare som använde biotoper som beten. 14 av dem var från Egentliga­­ Finland och 11 från Österbotten eller Norra Österbotten. Jag besökte 8 biotoper under sommaren och hösten 2016 för att iakta hur arbetet genomfördes. Ytterligare hade jag ett experiment gällande vindens betydelse för djurens rörelser på biotopen. En ko av Highland Cattle ras fick bära en GPS sändare. Jag förde en väderleks station till området som registrerade bland annat vindens styrka och riktning. Jag jämförde kons rörelser med vindens styrka och  riktning på biotopen i min analys av materialet.

Resultat

Från intervjuerna framkom att huvudmetoderna för att samla djur skedde genom att locka eller med tryck. Då djuren samlades genom att locka användes mat (spannmål, koncentrat, ensilage eller hö) som lockbete.

Spannmål eller koncentrat användes som lockbete till nötdjuren och spannmål eller bröd till fåren. Utdelningen av dessa kombinerades ofta med någon form av inlärning av djuren. Inlärningen kunde pågå en vecka eller några dagar före fasttagningen. Också ‘godis’ delades till djuren i samband med besöken på biotopen.

Ensilage eller hö användes som lockbete då själva betet var slut. Man lockade med ensilage endast en gang då man insamlade nötdjuren.

Ett tomt bete var i många fall det främsta sättet att få nöt att röra på sig. Andra sätt att använda tryck var att människor styrde djuren till fållan. I Österbotten och Norra Österbotten användes fyrhjuling, jeep eller traktor vid fösning av djuren.  I Egentiliga Finlad var biotoperna I större utsträckning delade till mindre skiften och djuren blev flyttade flera gånger under betesperioden från skifte till skifte. En del hade till och med möjlighet att låta nötdjur själv komma gående hem från biotopen. Några åkerbeten kunde betas under vägen hem.

När det gällde fåren användes alltid tryck av någon typ. Det var lika vanligt att använda en vallhund som att enbart människor vallade djuren. Om lockandet med bröd eller havreämbare användes var det alltid kombinerat med tryck.

Olika metoder behöver olika insatser och resurser. Enmans system med nöt krävde många timmars lärande av djuren under sommaren. “Enkvinnas” system med får krävde ingenting annat än en vältränad vallhund. Överlag kan man säga att de som använde enbart någon tryckmetod vid fasttagning klarade sig med färre medhjälpare vid insamling av både får och nöt än de som både lockade och tryckte. En stor skillnad i arbetsmängd utgjordes av  hur mycket tillfälliga ledstängsel eller fållor som måste byggas.

Vindriktningen har betydelse förl djurens rörelser på biotoperna. Detta bekräftar det som några djurägare också berättade för mig, att när de söker djuren far de alltid först till vindsidan och kontrollerar. När biotopen är stor kan det innebära stora tidsbesparingar att iakta vindförhållandena.

Text och bild: Leila Waren-Backström
Master of Natural Resources, Yrkeshögskolan Novia

tryck1

Tryckmetod.  Resurser som behövs: en kvinna och en skolad vallhund. Fåren lastas i trailer utan grindar eller andra hjälpmedel. Vid undersökningen användes två GPS-sändare som vi kan se på bilden, en på hunden och en på föraren.